torsdag 26 mars 2009

Mina rötter. Del 2

Jag har redan varit inne på det. Det är inte bara VAD vi pratar om utan HUR, som påverkar dom vi blir.

Minns ni den gamle fotbollsspelaren Bo Larsson? Var kom han ifrån? Malmö, säger ni. Självklart! svarar jag.

Det är fullkomligt omöjligt att tänka sig något annat svar och det påverkar både hur vi ser på Bo Larsson och vad vi tänker om skåningar i allmänhet. Om vi inte råkar vara skåningar själva förstås.

Ta andra namn. Laila Westersund? - Yrvädret från Trollhättan. Ingo? - Göteborg. Ingemar Stenmark? - Tärnaby. Per Gessle? - Halmstad. Tage Danielsson? - Linköping. Jag kan hålla på hur länge som helst. Men lägg märke till att namnen knappast tillhör dom allra hottaste just nu.

Och vad beror det på?

Utslätning. Alla ska prata som om dom vuxit upp i Sveriges Radios språklabb på Gärdet i Stockholm. Alla utom dom som jobbar på Sveriges Radio. Dom ska helst prata dialekt, bryta och betona så illa galet att det är omöjligt att lyssna på dom längre än 12 sekunder.

Men - och detta är min point - omvärldens syn på oss formas av hur vi låter. Inte hur vi ser ut. Tjock eller smal har mindre betydelse för karaktärsdaningen, men pratar du värmländska eller småländska minns folk direkt vem du är. Du får en stämpel i pannan och stoppas in i Värmlands- respektive Smålandspaket.

- Jaså, han! Gotland menar du? säger dom när man försöker komma ihåg namnet på han som ska ringa på söndag morgon och berätta att jag blivit Lottomiljonär.

Språk och dialekt är förstås också en klassfråga. Tror ni mig inte? Lyssna på den här grabben och fundera över när han kommer att doktorera i kvantfysik:



Precis som det finns gradskillnader i helvetet, så finns det göteborgska och göteborgska. Malmöitiska och malmöitiska. Stockholmska och albyitiska, rinkebyska och liiiidingöiska.

Jag växte upp både i Linköping och Norrköping. En omöjlig tanke, som att bo i både Öst- och Västberlin. Men tiderna förändras och så var det. Och skillnaden i prat mellan dessa bägge städer är lika stor som mellan IFK och LFF.

Så hur låter jag själv numera? Ungefär som om jag skulle manglats igenom Sveriges Radios språklabb på Gärdet, skulle jag tro. Åtminstone tills min gamla kompis Benny ringer. Då oinner den oätta dialäckten oaskt te ijen. Guschelöv, får en väll säjje?


Dagens låt: Tage Danielsson med Elektricitetsvisan från 88-öresrevyn, som spelades på restaurang Skeppet i Värtan i Stockholm 1970-71.




Svenskarnas ”topp 13-aktiviteter” i sängen enligt en undersökning beställd av IKEA:

1. Sover, 96 procent
2. Läser, 76
3. Älskar, 73
4. Pratar, 51
5. Ser på tv eller film, 41
6. Masserar, 25
7. Myser med barn, 20
8. Surfar på nätet, 18
9. Leker med husdjur, 16
10. Äter, 16
11. Pluggar, 13
12. Mediterar, 8
13. Arbetar, 8