fredag 20 mars 2009

Saknad bot

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det är på kroppens förfall som man känner av den allt hårdare fartvinden under färden mot ättestupan. Och ett ryggskott är obetydligt trevligare än ett nackskott.

Jag har haft ryggskott förr. För tjugo år sen var det standard med minst ett om året. Men så fick jag en ryggbänk av en gammal kompis och skotten försvann. När vi flyttade till lägenhet för tre år sen fanns ingen plats för bänken så den avyttrades. Och nu sitter jag här med alla ryggskotts moder. Så kan det gå.

Fast för Fritzl gick det sämre. Igår fick han sin livstidsdom och den har han verkligen jobbat ihop till. Jag har svårt att tänka mig värre brott än dom han utsatt sin familj för. Ändå reagerar jag på alla löpsedlar och rubriker som skriker MONSTER!

Visst, han är ingen snubbe som jag skulle utse till klasspappa, men är det inte att göra det lite enkelt för sig att upphöja honom till mänsklighetens största odjur? Är det inte lite, säger bara lite, intressant vad det är som skapat honom?

I mina funderingar över vad som formar oss som människor har jag ju hävdat att vi är dom vi skapar oss till. Och det gäller förstås Fritzl också. Men då måste man ju fråga sig vad det är som fått honom att framställa denna homunculus? Barndomen, pappan, samhället? För inte var det väl hans plan från början att bli alla mardrömmars Mulle Meck? Tror knappast det.

Fast ibland känns det gott för oss andra att det finns nån som är så överjävligt mycket värre än vad vår värsta fantasi skulle kunna konstruera. En varelse som gör varenda splatterfilm så barnvänlig att den kan visas i Bollibompa.

Så får vi känna oss som dom goda och fullkomliga människor vi alla givetvis är. Fritzl tar ju på sig också våra skulder. Han bär dom på sina axlar och han har redan ett sånt lass att kånka på att lite till inte gör nån skillnad.

Sen går vi alla ut i dagen lite lättare och renade, som efter en bikt. I vetskap om att odjuret har fått sitt straff och sitter inlåst i mörkaste fängelsehålan och själv kan jag traska vidare med mitt. Som vid jämförelse med MONSTRET och hans brott mest blir till en piss i Mississippi.

Fast inte det hjälper mot ryggskott inte.


Dagens låt:
Don't Keep Me Waiting med Sharleen Spiteri. Ja, jag vet att jag hade med henne häromdagen, men hon är så skön att hon får vara med idag också. Det är ju fredag.