torsdag 30 april 2009

En alldeles särskild dag

Valborg var speciell. En dag med guldkant i Linköping. Då var det majgubbar på stan och så kom cirkusen.

Vi bodde nära järnvägens fraktgods och dit kom cirkusen tidigt om morgonen den 30:e. Jag väcktes av ljudet från trumpetande elefanter, roarrrande lejon och en massa kul svordomar på främmande språk.

När allt var lossat gick hela gänget, clowner, akrobater, svärdslukare och sköna damer, i parad genom stan till cirkusplatsen där tältet restes med vagnarna runt omkring. Mamma och jag traskade med och tittade på djuren. Entrén var 25 öre och det var skithäftigt att se hur lejonen matades med stora köttstycken. Lukten av vilt, av död och blod, stack i näsan och jag skulle sålt min själ till djävulen för att få se föreställningen på kvällen. Fast det kostade alldeles för mycket. Jag fick nöja mig med stallarna.

Efter cirkusen gick vi på Weiders konditori där mamma drack kaffe och åt Napoleonbakelse och jag fick Champis och en mazarin. Årets fest! Enda gången det kostades på ett kondisbesök. Hemmafrumamma bakade ju allt och gjorde egen saft på jordgubbarna från morfar Davvas sommarhus vid Ekängen. Saften kunde vara lite jäst så sent på året som Valborg, men det var bara nån dryg månad kvar till årets skörd och ny saftfabrikation.

För att riktigt markera att det var en festdag, köpte mamma frivolt en liten påse negerkyssar som vi delade på. Jag tyckte dom var jätteäckliga och åt dom mer för attet än huret. Dom smakade tandkräm. Det gör allting med mint i.

Dagens absoluta höjdpunkt var majgubbarna. Läroverkets karneval som drog genom stan med måttligt nyktra, manliga gymnasister, på lastbilsflak. Karnevalen kommenterade på karnevalers vis året som gått i stort som smått. I täten gick folkskolans musikkår vars lille tamburmajor var så söt att tanternas hjärtan brast med dova knallar. Mer för oss grabbar var Bonnkapälle som avrundade spektaklet. Direktimporterade från Slaka kom dom med grepar, dunder och brak och tutade på i bravurnumret Sinatur'n så gatstenarna skallrade på Storgatan när schenten svingade sin kosvans.

Sen blev jag äldre och själv majgubbe. Eller också sålde jag skoltidningen Kretteln. Och på kvällen drog vi alla till Valla. Till majelden där vi drack Cherry Brandy i skogen, hånglade och frös häcken av oss.


Ingenting av allt det där finns kvar längre. Valborg är en alldeles vanlig dag. Inte det minsta speciell eller guldkantad. Och inte vet jag om Linköping är det heller.


Dagens låt: Touch of Gray med Grateful Dead. Pensionärsrock med bandet som aldrig blev pensionärer. De har fortfarande sina trogna Deadheads trots att Jerry Garcia dog redan 1995.