onsdag 29 april 2009

Fräscha katastrofer

Yeeeeeeees! Äntligen en ny katastrof! Från fåglar till svin. Perfekt! Det går med lite god vilja till och med att få in en konspiratorisk koppling till islamism och man vill. Muslimer gillar ju inte grisar.

Vårt behov av katastrofer är oändligt. Vi lever av, på och för dom. Alltifrån de gamla gummornas ockande och ackande runt kaffebordet till forskare med "docent" och "professor" som namnprefix. De förra skrockar förtjust, de senare kalkylerar med ökade anslag.

Ingenting piggar upp som en katastrof. Hur många gånger satt vi inte och såg hur planen flög in i tornen i New York. Gång på gång på gång kraschade dom. Gång på gång på gång rasade husen. Och vi glodde lika storögt och förvånat varenda gång.

- Nämen! Oj! Tänk va! Vad är det som händer med världen?! undrade vi och mulade in nävvis med popcorn som vi brukar när vi underhålls.

Människan är en blodtörstig varelse som lever på att suga ur andras vener och ådror. Därför är bilden av vampyren ett rent självporträtt som vi inte ens skäms över. Tvärtom. Vi romantiserar gärna vår koppling till katastroferna. När någon berättade att de kände nån som följt Estonia till botten eller spolats bort av tsunamin, uppstod en veritabel tävling för att överträffa eländet och få berätta att man också minsann kände nån som kände nån som kände nån. Och att just det var det jävligaste!!!

Våra små liv är rätt trista i dom flesta fall. Så vi tvingas hitta på en massa förströelser för att göra färden mot ättestupan lite mer underhållande. Vi messar, mejlar, bloggar, twittrar. Vi skvallrar, förtalar, ljuger, smickrar. Allt för att smörja maskineriet och få snurr på tillvarons dramaturgi. Där katastrofen blir den optimala kicken. Åtminstone för alla som är odrabbade.

Så hälsad vare svinpesten eller vad den nu kallas på löpsedelska. Våren är räddad. Precis när det antyddes att den ekonomiska krisen kanske nått bottenkänning och att kurvorna inte längre bröt upp källargolven, så dök den upp med sin räddande gummibehandskade hand. Leendena doldes visserligen bakom ljusblå munskydd, men glädjen i blick var inte att ta miste på.

Äntligen lite rubbar i krigsstil igen. Människor på flykt med skräck i ögonen. Oslagbart! Och grisar som inte fattar ett smack av vad dom ställt till med, utan bara fortsätter att tryna och nöffa i sina stior. Så rörande.

Har vi tur så varar katastrofen åtminstone fram till sommaren. Då tar vi semester allesammans. Och så kommer vi igen till hösten med nya sjuka tag. Här va're färska, fräscha katastrofer!!! Kom och njut!!!


Dagens låt: Wild World med Cat Stevens. Inspelad långt innan Cat börja tycka illa om svin.