onsdag 20 maj 2009

En saké i Kobe

På stationen in the middle of nowhere. Utanför faller regnet och molnen ligger i skallhöjd. Har åkt hightech-shinkansen hit och sitter nu och väntar på ett ångtåg. Det är också Japan. Gammalt och nytt som samexisterar i ett möte på 285 km/tim.

Jag ska upp i dom dimhöljda bergen. Inte för att möta gorillor men väl karpar. I Tsuwano går det 13 karpar på varje människa. De utgör en ständigt simmande matreserv i stadens vattendrag. Fisken regerar, men det är mänskan som styr och ställer. Som vanligt.


Det bästa ryukan hittills. Ett ställe som hämtat från en gammal romantiskt japansk film om ett tehus under fullmånen i augusti. Ett bonsaiträd växer genom verandataket, tatamimattor ligger på alla golv och jag får en yokatan med lila västjacka att bära till den traditionella middagen med humptinitton rätter.


När regnet upphört och solen återvänt regerar skönheten. Tsuwano är som en alpby uppvaktad av höga berg med vänliga leenden. Staden har 5 000 invånare, en sketen liten by med japanska mått. På höjden ligger ett shintotempel dit 1174 röda portar leder. Och tar man sig en linbanestol upp på berget väntar den gamle länsherrens residens. Eller ruinen av hans slott. Eller åtminstone grunden av det. För själva kåken försvann när nästan alla Japans borgar revs. 1868 alltså, då shogunatet skrotades och samurajerna klippte hårtofsarna av sig och gav upp sina svärd.


Färden från Tsuwano går genom risfält på risfält på risfält. Prydliga bassänger med spröda, nysatta plantor som ännu står med vatten upp till hakan. Snart har de slagit rot och börjat växa och då vajar fälten likt havre i vinden innan skörden framåt oktober.


Hagi är den gamla samurajstaden vid Japanska sjön. Jag bor invid vattnet och vaggas till sömns av kluckande vatten mot stenkajen under fönstret. Här härskar lugnet, friden och fiskarna nuförtiden. När Japan gav den gamla samurajkulturen på båten var det samurajerna själva som ledde revolutionen. Rustningarna byttes mot mörk kostym och den gamla krigarklassen reste ut i världen för att lära sig hur man byggde och skapade en ny, modern stat från grunden. På trettio år var det klart och dom hade fixat det. Flera av dom som ledde den processen kom från Hagi.


Stan har massor av hus kvar där en gång samurajer levde. Det är alltså inte en av dom 66 städer som amerikanerna utplånade under bombningarna av Japan 1945. Jänkarna tyckte inte att gammal kultur var så mycket att utrota så länge som det fanns industrier och varv att vräka bomber över och några sådana varken fanns eller finns det i Hagi.


Men det finns keramik. Importerad på 1600-talet efter Japans misslyckade försök att erövra Kina. Korea var vad dom tog, men det måste dom snart lämna ifrån sig. Ett gäng koreanska keramiker som var ena baddare på att göra muggar och skålar som kunde användas till tecermonin, lyckades japanerna ändå röva med sig hem. Och ättlingar till dom finns ännu kvar i Hagi. En av stans ledande keramiker idag heter Bertil Persson och kommer från Skåne.


Och så blev det också Kobe till sist. Stan som på håret skakades sönder 1995 av alla jordbävningars moder, som mätte 7,2 på Richterskalan. En kvarts miljon hem förstördes på en knapp minut och drygt 5000 människor miste livet. Några spår av katastrofen finns inte kvar idag utom en minnespark nere vid hamnen.


Men när man rör sig på Kobes gator ser man tecknen på den nya katastrof som är på gång: svininfluensan. Japan är ett gruppsamhälle så när myndigheterna säger något så är det så. Och nu har myndigheterna sagt MUNSKYDD PÅ och då har alla det. Plötsligt ser man bara folks ögon. Deras alltid så leende munnar täcks av fåniga pappersskydd som varken gör till eller ifrån. Men alla är paniskt rädda. Jag råkade nysa i en kö och var plötsligt rätt ensam. Och överallt sprutar dom sprit på ens händer. I ett land där döden och katastrofen är ständiga ledsagare till det dagliga livet, så har en vanlig hosta och flunsa blivit ett dödligt hot och reportrar skriker hysteriskt på nyheterna och larmar om hur farligt allt är.
Japan har två konstaterade fall hittills. I ett land med nästan 140 miljoner invånare.

Annars är Kobe en vackert sympatisk stad av Stockholms storlek med många höga hus. Det här har till och med skyltar som märker ut hur många våningar det består av: 42. Och säkert har det dom sedvanliga hightechtoaletterna också.