måndag 25 maj 2009

Rapport från en flygplats

Sitter nu på Naritaflygplatsen och väntar på Helsinforsplanet. Tidig morgon, ändå kommer jag att vara hemma strax efter att jag åkt. Tack för det, tidsskillnad!

Jag känner mig sprängfylld av ett alldeles fantastiskt land som varenda stund och minut förmår överraska. För det mesta positivt. Att Japan är de mänskliga underverkens hemvist på jorden är en insikt som vuxit sig allt starkare. Men det har förstås ett pris: den personliga friheten.

Japan är ett gruppsamhälle där individen är en kugge i det stora hjulet. Det finns ett gammalt ordspråk här: Den spik som sticker upp, den ska slås ner. Och det gäller i högsta grad.

Fast för att lyfta sig gång på gång i den moderna historien har det varit nödvändigt att placera gruppen först och individen sist. På så sätt kunde det krossade och sönderbombade landet resa sig efter andra världskriget på bara några få år. Och man byggde världens åttonde underverk, snabbtåget shinkansen. Och den funkar alldeles perfekt.

Men jag imponeras också över hur man tänker i det lilla. Biljettautomaterna i t-banan och pendeln i Tokyo har ett hål där man stoppar in sin biljett. Skulle den poppa upp direkt måste man stå och vänta i nån tiondels sekund. Så den poppar upp två steg längre fram, mitt i steget. Och vips så undviker man köbildning!

Att smälta två veckors rundresa i det här fantastiska landet med sin blandning av urgammalt och ultramodernt kommer att ta sin tid. Men det ska det göra. För det är ju faktiskt därför som man reser: för att få andra insikter av andra utsikter. Vi hörs!