onsdag 17 juni 2009

Fan ta maskinerna!

Maskiner har vi fått för att vårt liv och vår vardag ska gå lättare. För att vi ska sköta våra jobb smidigare och slippa bläcksprättande gåspennor och trasiga trähjul dragna av något gammalt trött ök.

Men alltmer känner jag mig som Christian Bale i nya Terminatorfilmen: frustrerad och upp till tänderna taggad för en kamp på liv och död mot dom jävulska maskinerna.

För alltmer av min tid går åt till att slåss mot, övertala, sparka på och svära över alla dessa maskiner. Och då företrädesvis datorer med tillbehör. Nyss var det skrivaren som av någon outgrundlig anledning vägrade ta emot det papper jag erbjöd den. Igår la plötsligt en av husets bärbara av och ville inte erkänna att den hade ett inbyggt kort för att kommunicera med det trådlösa nätverket. Andra dagar har min PC bestämt sig för att ladda ner några uppdateringar som sen ställer allt på huvudet. Om den nu inte bara frankt stänger av sig och låser sig i något säkerhetsläge som inte går att ställa om.

Fan ta dom!!!

Vad är det dataindustrin håller på med egentligen? Dom intalar oss att vi behöver deras jävla skitprodukter för att det över huvudtaget ska vara värt att stiga ur sängen om morronen. Och sen, när man faktiskt försöker använda dom, så funkar dom inte alls. Mitt liv tillsammans med Windows Vista till exempel har fört mig allt längre fram mot den våldsamma hjärtinfarktens rand. Dessa ständiga saker som bara händer. Denna totala arrogans mot mig som ska försöka använda dreten. Och all tid dom stjäl och smaskar i sig.

Skulle dagens bilar fungera lika illa som datorer och mobiler hade vi knappast några problem med köer och avgaser. Dom flesta skulle nämligen stå stilla utmed vägkanterna. Antingen för att det inträffat något oväntat fel som gör att motorn stängt av sig. Eller också för att dom håller på att uppdatera en ny förgasare eller nya bälten och därför inte går att köra för tillfället.

Och det som retar mig mest av allt är att det är vi, konsumenterna, som får stå för fiolerna. Om grabbarna på Microsoft renhårigt erkände att deras operativsystem stinker och sa: Okej, förlåt oss våra synder. Du behöver givetvis inte pröjsa ett enda korvöre för att uppdatera till ett nytt system. Då kanske jag skulle mjukna en aning.

Men sådan är inte verkligheten. Tvärtom. Dom släpper sina nya system som kostar ytterligare ett par tusen. Dom fungerar inte, du spiller bort en massa tid och kraft. Och du får betala. Både med din tid och för kommande uppgraderingar. Dessutom är mjukvarubranschen i maskopi med burktillverkarna så du har ingen chans i världen att välja system. När jag gjorde misstaget att köpa en ny Dell-pc för drygt ett år sen, var jag tvungen att acceptera Vista i den. Trots att XP fanns kvar och var bevisat både stabilt och klart bättre. Och varför var det det? Jo, för att alla vi som använt det under flera år hade testat och tröskat oss igenom alla upptänkliga fel och brister tills Microsoft hunnit fixa dom. På vår bekostnad.

Trial by error, skulle man kunna säga.

Och i höst så är det dags igen. Då kommer Windows 7. Som som vanligt påstås vara både bättre och säkrare än sina föregångare. Fan tro't!

Men varför skaffar du inte en Mac? undrar folk som jobbar på med sina datorer som om inget hänt medan jag klagar, svär och sparkar i gruset.

Jag har en bärbar Mac och den funkar utmärkt. Men jag har knappast något bra svar på frågan om bords-pc. Utom möjligen att jag var feg och bekväm (!). Jag hade ju redan en massa pc-program som jag betalt ohemult mycket för och att börja om med nytt system skulle också tagit tid och kostat ännu mera pengar. Det tog emot.

Oj, vad jag ångrar nu att jag inte tog den smällen då. Då hade ju allt varit över och min maskintillvaro frid och fröjd. Åtminstone vad gäller datorer. Eller?


Dagens låt: Den Makalösa Manicken med Michael B. Tretow. ABBA:s gamla ljudtekniker ligger bakom denna idiotsång som exakt beskriver frustrationen man som användare upplever när man frontalkrockar med teknikern/konstruktören och hans visioner,