fredag 19 juni 2009

Glad midsommar

Idag är det midsommarafton och om den dagen finns inte så mycket gott att säga. För att travestera Dean Martin, så är det amatörernas afton. Dagen då flera av dom små grodorna dyker ner i alkoholhavet och faktiskt drunknar. I riktiga sjöar eller bakom ratten när dom oslagbara ger sig ut på cruising mellan sommarnattens trädstammar.

Precis som med dom flesta nationaldagar har midsommar något tragiskt över sig. Kravspäckade dagar som är som gjorda för grymma besvikelser. Antingen för att fyllan faktiskt släcker all den glöd man arbetat upp i förväg. Eller för att vädret gör det.

Har vi det då verkligen så tråkigt i det här landet att vi måste, till varje pris varje år, begå kollektiv harakiri var midsommar? Med allsång och buller, desperation och stångdans?

Jag tror inte det. Inte egentligen.

För vi som hör hemma här uppe i norra halvklotets melankolibälte drömmer precis lika mycket som alla andra. Och vi har precis samma drifter och behov av att försöka hålla våra drömmar vid liv. Fast nu råkar det vara så att det är det svåraste konststycke som finns, att hålla drömmarna levande. Och då må det väl vara förståeligt att dom tippar över ända och far i diket ibland.

Så vad göra en natt som denna, regnstinn och tufsig men ändå så ljus, så ljus?

Leva förstås. Leva på, som om inget särskilt hänt. För det har det ju inte. Det är en natt som alla andra. En natt av drömmar, av längtan och av vemod. En natt då minnen blandas med förhoppningar, glädje med sorg, pigghet med trötthet. En natt då ljuset är som ljusast och skönheten som skönast. Ytterligare en natt i den ännu nya sommaren. En natt att genomleva helt enkelt.

Så glad midsommar på er alla. Trots allt.


Dagens låt: Lovin' Spoonful med Summer in the City. En av alla tiders mest klassiska sommarlåtar. Och den allra bästa.