torsdag 18 juni 2009

Kattmorron

Vem hinner och har egentligen lust att blogga när man är kattvakt?

Inte jag. Humla håller mig sysselsatt och kollar uppfordrande på mig när jag sitter i soffan med datorn i knät. Såvida hon inte får breda ut sig över hela tangentbordet, från QWERTY till MNBVC, så anser hon att dagen är löjligt bortkastad. Den borde ju faktiskt användas till lek och bus.

Och plötsligt förstår jag alla berömda kattälskare och deras verk. Lessing, Elliot eller varför inte Naipul som idag poserar i Svenskan med sin kisse i famnen.

Det är tack vare sin katt dom kunnat skriva alla fantastiska ord. Inte trots. Katten har hjälpt dom att öppna ögonen och ta in det där subtila som annars bara ligger flortunt under ytan. Det där som andra människor aldrig upptäcker och som en hund med aldrig så bra luktsinne inte skulle kunna nosa upp.

Kalla det kattkänsla. Kalla det vad ni vill. Men denna kattmorron är vederkvickelse i sin mest subtila form.

Och vad gör hon just nu? Sover som en stock förstås. Hur skulle jag annars kunna skriva dom här raderna?