måndag 29 juni 2009

Vara med vovve

Lycka är att låna en riktig hund att ta en promenad med, ensam i kvällen medan solen sjunker över vindsnurrorna i Näs. Det känns så fullkomligt naturligt att hålla läderkopplet lätt i handen och höra hur Lisa fnyser och nosar i dikesrenen där hon läser av varenda nyhet i Svenska Hundbladet.

Näe, jag ska inte bli med jycke igen, men det är gott att erinra sig vilket mitt normaltillstånd som människa är. Och jag vet att det är tillsammans med en hund. Jag vet också att det är ett jättestort ansvar som innebär, med stor sannolikhet i alla fall, att jag en dag måste ta beslutet att våra vägar ska skiljas. Det är ett av dom tyngsta avgöranden man kan fatta och så oerhört sorgligt. Samtidigt så omöjligt att inte göra, för vem vill se sin bästa vän lida?

Så att låna en hund då och då är jag öppen för. Eller en Humla förstås. Även om det är två helt skilda världar, hundens och kattens. Men min värld är ju också annorlunda.