tisdag 21 juli 2009

Hjärtat mitt

Man finner sig. Man måste. Så man gör det.

Ingenting har hänt. Eller, om någonting har hänt så vet jag inte om det än. Jag har gjort mina tester. Maskinerna har skrivit ut sina kurvor. Långa upp-och-ner-kurvor som löper fram över pappren. Som doktorn ska titta på och analysera och avge sitt omdöme om. Sen, om några veckor. Och som kommer att ge mig en dom av något slag.

Jag är i samma stadium som romanfiguren på gång uppför trappan, på väg att öppna en dörr som för alltid kommer att förändra hans liv. Han vet inte om det än, men om några sekunder kommer ingenting längre att vara som förr. Allting är annorlunda, nya förutsättningar råder.

Hjärtat pumpar på i bröstet och jag anstränger mig inte. Så jag mår bra. Men om jag skulle ta i bara lite för mycket så hör det av sig. Skickar ut sin varningssignal om att nu jobbar jag mer än vad som känns okej. En känsla av matthet sprider sig, ett tryck över bröstet, drag i armarna och en brännande sensation när jag andas. Det är ju inte utsagt än men ordet kärlkramp har nämnts.

Konstigt är det, för jag mår i övrigt bättre än på år och dag. Jag har gått ner tio kilo. Jag har knappt någon diabetes längre; blodsockervärdena är helt normala över hela dygnet och jag har halverat min medicinering. Blodtrycket är helt perfekt. Så varför skulle det vara något som inte stämmer med hjärtat?

För att det alltid ska vara någonting kanske. Nåt som ska ge tillvaron svärta om den drar åt det ljust rosa hållet. För det ÄR en oerhört tillfredsställande känsla att tappa överviktskilon. Att äta sig tillfredsställd på mat som är bra för en. Att bara dricka max två glas vin om jag över huvudtaget dricker alkohol. Att få ta upp nya hål i svångremmen och se hur profilen blir allt mindre sällik.

Jag går inte omkring och inväntar att rosen ska slå ut mitt bröst. Att den stora explosionen ska inträffa som släcker ljuset och gör all diet onödig. Men jag känner att om den kommer, så är jag åtminstone i bättre form än jag varit på mycket länge att slå tillbaka. Att fajtas och inte ge upp. Att slåss för livet som är så gott. Trots allt.

Dagens låt: Underbara Dionne Warwick i en liveversion av Heartbreaker. Hjärtekrossande.