lördag 25 juli 2009

Japan igen

Var på bio igår och såg den rosade japanska filmen Still Walking. Den är gjord av regissören KORE-EDA Hirokazu som också gjorde De glömda barnen för några år sen.

Still Walking är historien om en familj som träffas varje år på den älskade äldste sonens dödsdag. De åldrande föräldrarna, den buttre fadern som är pensionerad läkare och modern som regerar sitt kök, har aldrig kunnat smälta sonens död och träffen i hemmet blir därför till en tung och skuldbelagd dag för dom övriga två syskonen.

Still Walking är en mycket bra film. Stillsam, långsam men med en glöd under ytan som låter en ana att också en vulkan som ser slocknad ut kan glöda och vänta på utbrott. Det är ju annars inget man förknippar japansk liv med där självkontroll är normen och att aldrig tappa ansiktet. Filmen skulle kunnat vara fransk också eftersom den behandlar ett universiellt tema som just fransmän brukar vara glada i.

Annars har jag fortsatt med behandlingen av mina Japanbilder. Det tar tid, men är också ett utmärkt sätt att hålla kvar den underbara smaken av Japan.