fredag 28 augusti 2009

Brytningstider



Det var som om det fanns en gnutta höst i luften i morse. En lätt krispighet trots att det fortfarande är ljummet. En liten förespegling om dom tider som väntar med vass isgegga i nacke och luftrör.

Jag ser på ansiktena jag möter och tänker banala saker som att varje människa är unik och ett alldeles eget territorium. Varenda en sitt eget land, sina gränser med sina lagar som jag på sin höjd kan komma att snudda vid. Ändå är det så lätt att korsa gränsen. Det är ju bara att gå rätt in i nån, klippa till honom på käften eller välta cykeln så att hon stupar i gatan. Vips har vi skapat en sorts relation. Kanske inte den bästa och mest förtroendeskapande men ändock en relation.

Ändå är det skönt att leva i sin bubbla. I fred. Att hålla dom andra utanför. Alla man inte vill ska gå in i en, slå en på käften eller välta ner en i asfalten. Att få vara sin alldeles egen och högst levande John Doe mitt i kretsen av alla andra John Does. Utan några anspråk på känslor eller engagemang i problem eller glädjeämnen.

Det är strax helg och jag far söderut, till Öland. Undrar om kamelerna finns kvar. Det måste jag kolla upp.