måndag 31 augusti 2009

Hej hösten!



Det går upp och och det går ner här i livet. Efter kameljakten i helgen pekar det mesta uppåt. Och snart är det september som är en månad på plus eftersom den inleder den vår de svage kallar höst eller hur det nu var.

September är årets bästa månad. Åtminstone just nu. Mycket sommar och värme kvar men liv och aktivitet överallt där det ska vara liv och aktivitet. Folk finns på plats där dom ska vara och virrar inte omkring ute i obskyra sommarparadis dit varken elektricitet eller bredband når dom.

Inte för att jag jagat livet ur folk i sommar men jag tycker bara om tanken att människor är där de hör hemma och inte i förlorade paradis dit vi andra inte har tillträde.

Vågen fortsätter att falla. Eller snarare att sakta retardera. Inga dramatiska minskningar längre utan ett svagt sluttande plan mot det ideal jag en gång startade från och som jag nu avser att återvända till. Näe, inte födelsevikten men den jag låg på vid mitten av tjugoåren och som jag trivdes bäst med. Och som jag ytterst sällan lyckats återvinna under ett alltför utsvävande liv.

Många försöker få mig att diskutera låg-kalori-högfettskost, LCHF, vilket är min livsstil sen ett par år, men jag tycker att det redan finns för många slevar stuckna i den grytan så argumenterandet och propagandan får andra klara av. Själv nöjer jag mig med att skörda frukterna i medvetande om att det funkar alldeles utmärkt för mig och att jag både blir ständigt lättare och dessutom allt mindre sockersjuk.

Så hej hösten! Och välkommen tillbaka! Kul med alla nya böcker och filmer som väntar på mig. Och alla ljus som ska tändas för mig på alla små varma krogar. Vänskapliga kramar som jag ska få och spännande tankar som ska presenteras.

Så här är jag. Öppen och redo!