måndag 21 september 2009

Dom gjorde det igen!

Med Killinggängets desperata livskris på tunga och i mage inleder jag denna nya vecka. Den som beger sig till Dramaten för att få skratta livet ur sig kommer att bli besviken. Skratt medges men dom är både få och desperata. Det innebär dock inte att föreställningen är dålig. Tvärtom.

Den har stannat kvar både i hjärta och hjärna. Kolsvart tidvis och lite rosenröd ibland är den och jag känner en oerhörd beundran för gruppens ständiga drivkraft att gå vidare. Att hitta på nytt och inte stagnera. För Killinggänget är nog den enda artistkonstellation jag kan komma på som kan göra något äkta engagerande om sin egen livs- och skaparkris. Utan att vältra sig i självömkan eller trendkänslig opportunism.

Så tro inte på dom som förtalar utan gå dit och kolla själv. Om du sen inte gillar vad du ser så är felet ditt. Enbart ditt!