tisdag 22 september 2009

Gengångare


Det finns alltid förklaringar. Och därmed bortförklaringar. Men när jag nu får höra att min släkt på pappas sida är ett enda långt pärlband av hjärtåkommor så går det liksom upp ett ljus för mig. Kanske är det inte bara ett rått och utsvävande liv som är boven bakom mina igenkläggade kranskärl. Kanske har något så grundläggande som gener också ett finger med i spelet?

För varför skulle mat och dryck vara det enda som tillsammans med en förslappad livsstil orsakar att det rasar in kalk i maskineriet? Det finns ju en massa människor som lever hur "fel" som helst och ändå förblir friska som nötkärnor. Och så finns det marathonlöpare, riktiga hälsotroll, som faller ihop med exploderande blodkärl trots att dom varken, rökt, druckit eller ätit smör utan bara sprungit och gnidit i hela sitt liv.

Min alldeles egna erfarenhet visar att sen jag lämnade tallriksmodellens kolhydratsöverskott för smör, grädde och proteiner (kött, fisk och fläsk) har jag inte bara mått så mycket bättre utan också tappat femton kilo. Mest fett antar jag. Och min diabetes, eller sockersjuka som jag föredrar att kalla den, är numera försumbar.

Jag vill på intet sätt dra in min korkbössa i det blodiga krig om LCHF:s vara eller icke vara som just nu råder. Jag vill bara konstatera att för mig har livet och tillvaron blivit avsevärt bättre utan potatis, bröd, pasta, ris och allt annat som omvandlas till socker av min kropp. Sen får var och en dra sina egna slutsatser av det och bli lycklig på sin tro. Vi är ju alla olika käril av olika sammansättning.

Att sen mina kranskärl behöver sig en rejäl omdragning har andra rutiga skäl och randiga orsaker, tror jag. Blame it on my name!

För åt generna tror jag inte det är så mycket att göra. Dom får man man helt enkelt leva med. Kanske kan man lära sig komma överens med dom, bara man ser dom som helt vanliga, simpla gengångare...?


Dagens låt: Injected med Gene Genie inspelad live på Cotton Club i Atlanta för fem år sen.