fredag 11 september 2009

Hjärtat mitt

Det var inte oväntat, det var det inte. Fast kanske lite brutalare än vad jag trott. Eller hoppats. Men att se sitt hjärta plaska omkring på en TV-skräm i svartvitt, som en manet vid stranden i Köpingsvik och med kärlen igenkläggade, ger inte särskilt stor kaxighet och anledning till protest. Det är som det är. Angina pectoris. Kärlkramp alltså.

Precis som det alltmer lutat åt. Därför sitter jag idag hemma i soffan och försöker djupandas med Beethoven i högtalarna och intalar mig själv att det är fullkomligt normalt att skära upp bröstet och dra nya ledningar till och förbi hjärtmuskeln. By-pass kallas det för, men det handlar inte om att gå förbi någonting. Inte för mig i alla fall. Jag har inget val. Detta är något jag måste göra. Jag måste lägga mig på bordet under lampors starka sken och låta mig skäras upp. Och blir bra så småningom. Så försäkrar dom alla lugnande.

Det det är klart att man måste tro på det. Det kommer jag också att göra om ett tag, när jag hunnit ikapp mig själv. Det är bara ett dygn sen rundresan i kroppen med TV-kamera inne i aortan och kamrarna och det tar en stund vid att vänja sig för en som mest sett mitt blod i myggbett tidigare i livet. Jag har förstås haft tur. Varit bortskämd, skulle kanske lilla mamma ha sagt. Fått vara frisk och kry och sluppit allvarliga åkommor. Kunnat glädja mig åt hälsa och ett gott liv.

Men vad finns för garantier för sånt? Ingen enda givetvis. Bara sånt man tar för givet. Och jag har tjatat mig fram och fnyst åt alla besvärjare av sina liv, dom som prisat ständig hälsa och en mage som sköter sig. Men tydligen blir även jävulen själv äldre och klokare. För liksom i alla klyschor finns drösvis av sanning. Också för mig.

Idag har värken i skallen släppt efter det lugnande medlet igår som hindrade mig från panik vid undersökningen. Inte ens fyra Treo hjälpte igår men nu är det bortblåst.

Och Beethoven spelar och solen skiner och idag blir det ingen skalpell så nu ska jag njuta så mycket jag kan av sommarens allra sista suck.