fredag 18 september 2009

Hjärtskärande



Vad lite mycket kan betyda. Att titta på en tidig förhandsvisning av en film tillsammans med regissören? Kul under normala förhållanden kanske. Men när datumet just meddelats för ens hjärtoperation minskar kulfaktorn med några hundra procent. Jag är rädd att jag inte alls gav filmen den uppskattning som den förtjänade.

Och att höra en sjuksyster i telefon uttrycka oro över ens tillstånd får tillståndet att bli än hetsigare. Hjärtrytmen ökar och nu är det inte bara infarkten som står på lut utan också en kraftig stroke. Fast jag har ju bägge dom där ugglorna på axeln. Pappas infarkt på den ena och mammas stroke på den andra. De sitter där, min banes Bill & Bull, och liksom bara väntar.

Fast att genomföra det här hjärtskärandet ska ju sätta P för det scenariot är det tänkt. Och det är förvisso rätt okej att ha fått rita en rund ring runt den 5 oktober. Att få fokusera på datumet och liksom bereda marken för kommande skördar. Att få ha en brunn att hoppa ner i när det är dags.

Ska in även fredagen före den helgen och bli informerad och få ansikten på mina operatörer. Och namn, antar jag. För det är faktiskt så att det känns lite bättre om man vet att kirurgen heter nåt. Som Bengt eller Yngve. Eller Birgitta för den delen. Att låta någon utföra nåt så intimt som att skära upp ens bröst och blottlägga hjärtmuskeln kräver identitet. Tager du denna NN att sätta skalpellen i din solar plexus? No way!

Solen fortsätter skina med ett nytt ljus. Inte det gamla vanliga septemberljuset utan det där som jag inbillar mig råder i Sankt Petersburg. Det förklarade. I Dostojevskijs romaner rör sig människorna mot sitt öde i just ett sånt ett ljus som jag inte tror författaren beskriver med ord. Men han lyckas förmedla strålarna mellan raderna. En undertext av ljus, helt unik för Dostojevskij.

Det kanske vore nåt att läsa om alla hans tungviktare när jag blir konvalescent? Under några år på nittiotalet försökte jag läsa en roman av honom varje sommar. Tiden som ledighet och semester gav gjorde det möjligt med den koncentration som är nödvändig för mig. Och tid är väl nåt jag kommer att få gott om framöver hoppas jag. Sen är det en annan sak med kraften.