måndag 5 oktober 2009

Da capo

Så var det då dags. Igen. Har sovit som Törnrosa hemma i egen säng i natt. Och ett par glas rött var nog klart bättre än det sömnpiller jag skulle fått om jag sovit på sjukhuset. Inte bara dämpande utan även Amaronegott.

Måndag den 5 oktober. Det magiska datumet. Dagen då mitt hjärta ska opereras. Det finns ett före och det finns ett efter. Vad jag funderar över just nu är hur de kommer att skilja sig åt. Föret och efteret. Man brukar ju prata om delare, om händelser som har en så avgörande betydelse att de för alltid stannar kvar. F. Kr och E.Kr. typ. Kanske är en hjärtoperation en sån delare. Jag har ju sagt det förut, men just hjärtat är en hjärtefråga. Av central betydelse.

Att färden mot ättestupan skulle innehålla den här typen av resa hade jag inte förväntat mig. Men vad förväntar man sig egentligen av ett år, då, på nyårsafton? Ingenting särskilt i mitt fall. Jag utgår alltid från att allt ska fortsätta som det varit året innan och året före det. Vilket bara visar att jag är samma sorts struts som dom flesta av oss. För det "oväntade" händer dagligen och stundligen. När som helst och vem som helst.

Klockan är nu halv sju på morronen denna måndag och jag får varken äta eller dricka. Fast ärligen skulle jag knappast kunna det heller. Aptit och hunger lyser med sin frånvaro. Men om en halvtimme ska jag traska ut till bussen. Sen ska dom raka min överkropp och mina ben. Duscha mig en tredje gång på tolv timmar. Och så natti natti.