fredag 23 oktober 2009

I natt jag drömde också

Varje natt drömmer jag. Varenda en späckas med de märkligaste känslor och upplevelser. I vanliga fall drömmer jag sällan. Och om jag gör det så kommer jag åtminstone inte ihåg det. Men nu, sedan operationen, är varenda natt en hisnande resa från halvvaket och kvartsvaket till utbombat tillstånd.

Antagligen är hjärnan, precis som resten av kroppen, omskakad och rejält tilltufsad efter att ha varit avstängd och nedsläckt under ett par timmar. Åtminstone vad gäller den medvetna biten.

Men det myckna drömmandet tar på krafterna. Det finns kvällar då jag tvekar att gå och lägga mig bara för att det är så jobbigt att harva fram genom dessa halvvakna hallucinationer. För det är precis vad de känns som. Maniska upprepningar i en halvvärld där ena hälften är vaken realism och den andra medvetslös absurdism.

Jag är ständigt medveten om rummet, vad som finns i det, om att täcket håller på att glida av och att det är kallt. Eller för varmt. Att kudden är blöt av svett och att jag borde gå upp och ta en dusch. Samtidigt hålls jag tillbaka av märkliga tester och prover som ständigt tas på min kropp. Blod och nålar. Reminiscenser från sjukhuset förstås, men hur länge ska det pågå? Är det en biverkning av morfinet kanske?

Jag är rädd för att ligga fel. Att hamna snett så att såret i bröstet ska spricka upp och jag måste göra om allting igen. Eller få en svart infektion som jag tvingas fajtas med i månader och kanske år. Jag hör skräckhistorierna som berättades av medpatienter på Thorax alltför väl.

När sen gryningen kommer och jag äntligen får stiga upp känns det som en lättnad även om jag är alldeles utmattad. Alla de jobbiga drömmarna börjar tona bort och jag får svårt att greppa dom. Vad var det de handlade om nu igen?

Tyvärr kommer svaret om tolv, tretton timmar då helvetet börjar om igen. Illusionen om en god natts sömn är alltmer en grimas. Och jag som är så beroende av en djup orörd sömn blir ständigt aningen tröttare. Allt mindre utsövd.

Men, som spanjoren säger: Los suenos, suenos son. Drömmarna är blott drömmar. Verkligheten är den att jag för var dag trots allt blir starkare och mår bättre. Har allt större aptit på livet igen och känner hur friskt blod forsar genom mina nya kärl. Kan inte en och annan jobbig skitdröm få vara ett billigt pris då? Jo, åtminstone tills vidare. Fast rätt snart önskar jag mig en drömfri natt. Jag kan byta den mot en dagdröm.