söndag 11 oktober 2009

Tidig morgon i oktober

Det är fortfarande becksvart utanför fönstren. Jag har sovit djupt och gott. Inga promenader med mig själv denna natt. Inga hjärt- eller smärtutbyten. Hela stället sussar fortfarande djupt. Men snart kommer nattpasset och kollar upp att jag lever innan dom får gå hem.

Och visst lever jag. Gott dessutom. Pratade med en syrra igår kväll om framtiden och hon sa att man trycker på utifrån om platser här eftersom många står på kö. Så det ger mig ett utmärkt utgångsläge att redan i morron måndag skriva ut mig och återvända hem till Frösunda. Om inget oförutsett inträffar förstås.

Kroppen den läker på. Jag har varken tagit smärtstillande eller så mycket annat heller det sista dygnet och jag har framför allt inte ont. Värken har lagt ner sitt akutläge. Det är verkligen förbluffande vad kroppen klarar av. Jag vet att jag tjatat om det förut, men det kan sägas hur många gånger som helst: Kroppen är fantastisk.

Hoppas att denna söndag blir solig som gårdagens lördag. Oavsett det ska jag ta en rejäl promenad runt samhället idag för att sen vara med på sjukgymnastiken. Trappträningen kommer ju liksom av sig självt. Det är bara att låta hissen stå.

Inte en endaste strimma ljus skymtar än vid horisonten så jag kryper tillbaka i bingen och fortsätter njuta av Beatlesboxen som faktiskt blev just den följeslagare och tillfrisknare som jag hade hoppats. Och Revolver är väl ingen tokig start på en söndag i oktober?