måndag 26 oktober 2009

Tre veckor idag

Idag fyller mina ärr tre veckor. Hip, hip hurra, hurra, hurra alltså. För trefaldigt ska det va lärde jag mig i den svenska filmen Bröllopsfotografen i helgen. Åtminstone i traditionstyngda Danderyd. Fast det kan väl gälla små läkande sår i nybyggda Frösunda också?

Man blir lite som panschisarna när man traskar runt tillvaron ensam med sig själv och med enda uppgift att bli en starkare och friskare människa. Man börjar planera, man måste ha minst en anteckning i almanackan varenda dag. Det försöker den friska Göran undvika, det är både en princip- och frihetssak. Men rehab-Göran vill gärna ha små krumelurer i kalendern att hänga upp timmarna på.

Sålunda är denna måndag vikt åt promenad till Solna centrum för inköp av ett par innegympaskor till torsdagens stora event: sjukgymnastiken på Karolinska. Tisdag och onsdag ska jag träffa vänner så då återstår endast fredag som hittills gapar tom. Men man får inte ha panik. Det är ju flera dagar dit och jag kan säkert hitta på något piffigt att rafsa ner efter datumet den 30 okt.

Köpa pumpa till exempel. Om dom inte vore så förbannat tunga. Jag kan inte bära dom. Får kanske rulla hem den, som ett bowlingklot. Man äter ju ändå inte skalet utan bara innankråmet. Jag brukar gratinera pumpa, som potatisgratäng ungefär. Med grädde och vitlök. Och så en massa parmesan på toppen. Klart underbart till både fisk och kött.

Ja, ni hör. Jag måste ha nåt planerat, nåt att se fram mot. För än är jag ju inte panschis. Jag har ju inte ens nått sextio. Fast det kommer jag nog att göra nu efter stambytet. Vägen mot ättestupan har plötsligt blivit längre än vad den var för ett par månader sen. Och jag upplever det knappt som en färd ens längre. Lite övermodigt kanske. Det finns ju istappar som faller och the big C sover aldrig. Men vem orkar fundera på sånt nu? När blodet far så nytt och rött och hett genom mina ådror.

Så grattis på treveckorsdagen, mina kära små kärl!