söndag 1 november 2009

Ljusets val

Alla ljusen igår kväll. Som en stjärnhimmel nere på marken. Med en svävande atmosfär av vax och stearin uppblandad med oset från grillad tjockis och Apelsinmer.

Jag gillar när människor tar kommandot över sina riter. Själva bestämmer vad det är dom vill göra med sina känslor. Känslorna av sorg och saknad till exempel. När vi går ut i höstmörkret i tiotusental och tänder våra ljus i mörkret. Vid stenar som kanske står obemärkta de andra 364 dagarna på året. Men som för en enda kväll bildar universums enda ljuspunkt.

Sorgen är personlig och ska inte vara något andra krafter får profitera på. Tankarna på döden är mina egna och får anta precis vilka former de vill och kan. Ingen annan än jag själv har rätten att styra och ställa över dom känslorna. Därav styrkan i dessa massor av människor som skugglikt rör sig där ute i mörkret.

Sen skiter jag fullkomligt i om dom sätter brinnande pumpor på gravarna. Eller tomtar eller Musse Pigg eller bara lägger teckningar av barnbarnen med små dikter på. Och om dom tar kort med blixt i mörkret som bara blir en oskarp, platt skenbild av vad mörkret faktiskt innehöll.

För allhelgonadagen har blivit vår. Ingen annan än vi som drar ut i skymningen kan lägga några anspråk på kvällen. Ingen överhet, inga institutioner, inga programmakare. För en enda gångs skull är det bara vi själva som bestämmer. Och vi bestämmer ljuset. Det är stort.