måndag 23 november 2009

Sju

Just det, sju veckor har gått sen min bypass och jag börjar känna mig färdigvårdad. Återanpassad och rehabiliterad. Dessutom har rehabkissen rest hem så mitt ensliga tjäll känns än mer öde och ensamt idag. Så återhämtningstiden tiden närmar sig definitivt sitt slut.

Är sjukskriven t.o.m den 3 december och det är jullunch på jobbet den 4 så det kan väl vara en bra dag för omstart. Dessutom är det en fredag och jag har alltid hört att det är bättre att börja om i slutet än i inledningen av veckan. Fast först ska förstås doktorn säga sitt och det gör hon dagen innan.

Men jag tror att man känner när man är beredd. Jag har inte känt mig starkare och i bättre form på år och dag än jag gör nu och jag inser också hur min kärlkramp faktiskt urholkade mig under betydligt längre tid än jag var medveten om. Det var inte förrän droppen rann över och jag knappt orkade kliva över tröskeln, som jag insåg att något var galet.

Fast det är historia nu. Samtiden säger mig att snart är det första advent med glögg och en massa levande och slingade ljus i stakar och på balkonger. Och hela den annalkande månaden går ju i ljusets tecken. Så varför inte adda på med lite arbetslust? Det är faktiskt inte utan än att den finns där.