torsdag 12 november 2009

So far so good

Bättre och bättre dag för dag, sjöng han, Rolf. Och det kan jag väl stämma in i. Det har jag dessutom nästan kungsord på. Eller åtminstone doktorsord. För idag var jag på återbesök på Thoraxkliniken för lungröntgen och möte med min käre cutter, läkaren som gjorde min bypassoperation.

Han var synbart nöjd med resultatet, tittade nästan beundrande på ärret där han idkat konstsöm, och även om det halkar lite efter principen två steg fram, ett bakåt just nu, så går det ändå framåt. Bröstbenet växer ihop som det ska och snart får jag köra bil igen. Jag ska fortsätta med gympan och mina maratonpromenader och jag ska framför allt vara glad att jag lever.

Fick reda på att två av dom tre kärl som byttes ut var helt igensatta. Så nära en infarkt har jag väl knappast varit tidigare och jag vill inte dit igen. Så det blir fortsatt hälsosamt leverne för min del.

Regelbundna kontroller hos min husläkare och medicinering är vad som väntar men det är ett lågt pris för ett gott liv. Och egentligen är det väl knappast så stor skillnad mot tidigare. Fast det är ju inte helt kul att veta att man lever med den här sjukdomen i kroppen och att den, likt mögel i ett gammalt hus, ständigt lurar och jobbar på comeback. Fast jag ska göra vad jag kan för att snuva anginan på några nya femton minuter i ljuset.

Så väx ihop, sternum, väx!