lördag 12 december 2009

Det väsentlliga

Jag har sagt det förut men det tål att upprepas: jag har världens bästa husläkare. Hon är min livräddare, min hjälte. Det var hennes envishet och förmåga till koncentration på väsentligheter som ledde till att min kärlkramp upptäcktes och kunde opereras. Om inte så hade skett kunde jag ha drabbats av en infarkt när som helst och fallit död ner. Precis som hände min gamle vän Kenneth.

Och nu är min doktor tillbaka igen. Igår kväll, en fredagskväll kvart över sex, ringde hon. Då hade hon just sett anteckningarna från mitt besök på Karolinska och Thorax och på vårdcentralen då hon själv var sjuk, och hon insåg att här behövdes hennes insats. Så nästa fredag har jag tid hos henne och då ska hon avgöra om vi ska röntga ryggen eller ej. Det är inte naturligt att gå omkring med värk dag efter dag, enligt hennes mening.

Det känns gott i en annars rätt vrång värld att åtminstone ha några av dom viktigaste funktionerna tillfredsställda. En bra husdoktor, tandläkare, hussnickare och bilmek underlättar och gör livet väsentligt mycket enklare att leva.