onsdag 30 december 2009

En fyr i mörkret

Det är nu man ska drömma. När det är som mörkast och när året nästan är slut. Och när det inte kan bli så mycket kallare, ödsligare och mer övergivet.

Hela världen är vit på väg mot grått idag. Något pudersockerliknande pulver lägger sig över tillvarons semmellock, men den söta mandelmassan där under är gjord på bittermandel som är dödlig i större doser.

Igår satte jag ut en fyr. Tände ett bloss i svärtan att spana efter. Att se fram emot och sträcka sina händer mot. Det har alltid varit en överlevnadsstrategi under de mörkaste dagarna och veckorna men i år har jag inte orkat eller förmått agera. Men så kom kicken. Sparken i baken som uppmanade mig att göra något. Att simma uppåt mot ytan och det skimrande ljuset i stället för att sjunka mot den döende syrefattiga bottnen.

New York är väl en av de bästa av fyrar? Särskilt i påsktid då våren bör vara i antågande och ekorrarna i Central Park håller på att hänga in sina gråa vinterpälsar för säsongen. Då linnen och flipflops ersatt jackor och boots. Då värmen i människors blickar tinar upp känslorna i stället för att döda dom. Och då tiden för närhet och beröring kan bli parentessatt för en dag, men ändå är den givna segraren till kvällen.

Jag vet att jag ska sitta under en ljummen himmel med något gott på bordet framför mig. En kall vind kan komma in ett slag utifrån Atlanten, men den blir strax smekt till hetta av den samlade kraften av människornas längtan tillbaka till livet.

Fast den kraften behöver man förstås inte fara till New York för att uppleva. Den finns här också, bara lite senare. Lite försiktigare, en aning mer provinsiell. Och omisskännligt livsduglig.

Men först ska vi städa ut det gamla. Sopa, feja, skura. Bort med skiten, ut med lorten. Släng alla gamla slitna känslor och krossade förhoppningar åt helvete! Nu börjar livet om. Utan löften men med en obändig längtan efter förnyelse.

För trots att färden mot ättestupan aldrig stannar upp så bryter livet ner döden eller åtminstone vår föreställning om döden. Den att vi förlamas av kunskapen, att vi är medvetna om vår dödlighet. Näe, i stället ökar livskänslan och vartenda litet ljus i mörkret blir till ett kolossalt fyrverkeri som firar in det nya året.

Hej 2010! Bye, bye 2009 - och far åt pipsvängen med dig!