söndag 27 december 2009

Smärtfria söndagen i juletid

Vaknade utan ryggsmärtor i morse. Det tål att upprepas: VAKNADE UTAN RYGGSMÄRTOR I MORSE.

När man inte har ont nånstans tänker man inte på vad smärta är. Men limma in en halsfluss och du konstaterar raskt att du sväljer ungefär 238 gånger i minuten. Sak samma med ryggont. Det finns minst en halv miljon muskler, tidigare okända för mänskligheten, som plötsligt fått inkallningsorder och kallas till uppställning. Och den uppställningen är inte smärtfri. Jag garanterar.

Men i morse var det, om inte fred, så åtminstone eld upphör. Jag vet inte om det är julen och dess djupare innebörd som fått styrkorna att coola ner sig lite grann, men enligt myten slutade ju till och med elden över Flanderns skyttegravar på julnatten under första världskriget.

Nu nalkas eftermiddagen och ryggen är fortfarande relativt smärtfri, trots att jag varit tvungen att krafsa fram bilen ur dess överskottade drivor nere på gatan. Fick ju inte upp den på parkeringsdäcket igår på grund av väglaget. Men med hjälp av snälla grannar gungade jag fram den och lyckades även köra upp på den relativt sandade rampen.

Annars är ju inte just snöskottning den rekommenderade boten mot ryggkrascher. Snarare är den framkallare av skotten och därför känns det extra gott att kunna säga att jag fortfarande förmår sträcka på mig utan djupa avgrundsvrål.

Och det är faktiskt på tiden. Om några dagar har jag varit sjukskriven i tre månader. En fullkomligt orimlig tanke för ett halvår sen. Men sådan är tillvaron; förutsättningar ändrar sig blixtsnabbt och innan man vet ordet av är allt annorlunda. Det är därför som jag med en dåres envishet nu hävdar att 2010 kommer att bli ett gott år. Nödår ska ju följas av dom goda, enligt ett gammalt djungelordspråk. Och rehabkisse, som nu bantats ner och därför får bo hos mig igen, håller med. Hon ligger framför tangentbordet och sträcker gärna ut tassennvvvdqwcuiowqfvicwqwdjndwcioxjq jfeqkvn.a-ewöv ª‘‹÷