lördag 5 december 2009

Ute i det vilda

Lördagsmorgon. Borde hälsas med djupa solbugningar förstås. Men dels skiner inte solen, dels är jag oförmögen att buga. Ryggen är kanske inte sämre, men graden av förbättring är så liten att den känns närmast försumbar. Jag ser ut som en snedvriden spiraltrappa i spegeln.

Jag har börjat inse att tålamod är den gren jag måste träna mest på. Utan att slänga verktygslådan i sjön, får jag väl erkänna att det känns tämligen hopplöst för tillfället. Visserligen ligger jag i min ryggsträckare och det känns skönt, (tack kära söner!) men det där efterlängtade klonket då kotraden liksom glider på plats, har inte infunnit sig än. Fast det handlar förstås om uthållighet. Om att vänta in.

Vore jag så lagd skulle jag hävda att jag prövas för tillfället. Nu är det precis en vecka sen den fatala färden till Solna centrum med efterföljande debacle och jag slås av hur snabbt tillvaron byter ansikte. Från vänligt mysande till iskallt grinande.

Nu tror jag inte på prövningar eller jämviktsteorier. Jag tror på att uthärda och genomleva och därför är det bara att fortsätta lägga minut till minut, timme till timme. Att invänta och fixa helt enkelt.

För det kan ju inte vara så här tillvaron ska vara framöver. Eller? Har jag brutit ryggen och får leva med den så resten av mina dagar? Näe, ni hör att jag är ute i det vilda just nu.

Så jag ligger här i sängen och surfar runt på ebay, vilket visserligen är spännande men knappast särskilt produktivt. Dessutom kan det bli dyrt i längden. Även om det finns massor av spännande prylar där ute i världen.