torsdag 3 december 2009

Vanligt vatten

Ibland förvandlas tillvaron till en Stephen King-upplevelse. Jag menar inte som skräckkänsla utan på det där sättet att allt som kan gå fel och åt helvete, gör det. Maximalt.

Idag skulle jag till min husläkare och hade förberett mig genom att få hjälp att klä på mig och lägga fram mina grejor.

Så tog min starka värkmedicin ut sin rätt som den alltid gör efter nån halvtimme och jag somnade om. Givetvis ringer då min mobil, en decimeter från skallen på nattduksbordet. Och vad gör jag när jag svarar om inte slår ut det fulla glaset med vatten som står där bland alla böcker, papper och telefoner!

Ett glas vatten är ansenliga mängder det, särskilt bland allting annat på ett nattduksbord. Att sen ryggen är så paj att det tar fem minuter bara att sätta mig upp underlättar ju inte direkt. När jag lyckas svara och får besked om att min doktor är sjuk och måste ställa in dagens så väl förberedda besök, blir det bara en enda lång, tung suck kvar av morgonen.

Men vatten måste torkas upp och jag släpar mig kvidande och svärande på jakt efter nåt att torka med. Lyckas till sist hitta några handdukar och river undan den blöta geggan från bordet. Och får verkligen torrt.

Sämre start på en lovande dag har jag inte upplevt sen jag tuppade av i Solna centrum i lördags morse. Och det var ändå maxxat.

Undrar hur länge jag ska behöva hålla på med den här ökenvandringen? Ryggen har egentligen inte blivit bättre alls och när jag får träffa doktorn har jag ingen aning om. Eller om det finns något alls att göra åt det onda. Inget är särskilt kul just nu.