fredag 15 januari 2010

Äntligen morron

Efter en natt av värk och sömnlöshet är den gråaste morron en välsignelse. Äntligen får man trassla sig ur sina ihopsnurrade lakan, låta hett vatten piska skinnet rött i duschen och försjunka i musik under lurar på bussen.

Det är då faan att det ska vara så svårt att bli av med sin smärta. Varenda gång som det börjar kännas lite bättre så kanar jag tillbaka och ryggen blir till ett veritabelt helvete. Det är som att jag ska ha en knäpp på nosen för att inte bli övermodig eller kaxig. För att inte ta nåt för givet och tro att jag har nåt att säga till om i tillfrisknandeprocessen.

Och i takt med att ryggen smärtar så blir bröstet allt ömmare. Det beror väl på att jag tvingas använda armmuskler och axlar på ett sätt som inte riktigt var meningen. Dom skulle ju vila så mycket som möjligt men nu har dom fått jobba mer än normalt.

Fast nu stundar helg och jag har klarat av min första arbetsvecka. Gott så, nu tar vi det från detta. Eller som den store filosofen Björn Borg brukade säga: Vi spelar en boll i taget. Inte hela matchen på en gång. Nya bollar!