lördag 16 januari 2010

Julslut

Så har då granen inlett sin förvandling till kompost. Fast den kommer att leva kvar i medvetandet länge än eftersom halva ligger kvar i kofferten på bilen i form av omfattande barrhögar. Jag har som vanligt kunnat konstatera att allt har sin tid - även julen. Nu ligger stakar och kulor förpackade i sina lådor igen och jag sitter ute på balkongen och ylar efter vår, värme och ljus.

För vargen inom mig vill värme och njutning. Söker omfamningen i flocken och morrar mot utanförskapet som det här förbannade björnriket trycker ner över mina axlar. Kylan, svärtan och ensamheten är tillvarons treenighet här uppe vid polcirkeln medan dom nere i Barcelona njuter ett glas rött tillsammans vid ett bord utefter stranden.

Inte konstigt att det brister ibland. Att huden öppnar självsprickor som svider och värker ända in i hjärteroten. Att blodet isar sig medan sagan om vår överlevnad ständigt måste berättas för att bli reell.

Än är det ett tag kvar innan det spröda spelet från islossningen spelar i natten. Men i och med att julen är utslängd är ändå en process inledd som till sist ska mynna ut i sommarnattens längtan och puls. Innan cykeln rullar vidare och ljuset åter tonas ner mot natt. Och jul.