onsdag 24 februari 2010

22 blockljus

Jag borde inte. Ändå gör jag det. Mot bättre vetande. Går in i duschen. Klär på mig. Klär på mig ännu mer och så lite till för att inte frysa ihjäl. Går nedför trappan. Ut i snöfallet. Försöker se ut som om det regnar. Ler mot dom infrusna stackare med apatiska ungar som jag möter på väg till dagis. Försöker se ut som en äldre, positiv herre som gläds åt att det äntligen börjar ljusna om mornarna. Att våren är på väg.

Men här inne, där kokar det. En eruption är på väg. Ett utbrott av klassiska mått. Ett sånt som dom kommer att skriva om i historieböckerna. Varna barn och barnbarn för. Göra dokumentärer i Discovery Channel om.

För det är nu den tvåhundrade dagen i sträck som det snöar. I tvåhundra dagar har flingorna fallit ute medan temperaturen legat konstant runt minus trettiotvå. Inga knoppar, inga kläckta fågelägg, ingen tjällossning har skådats i modern tid. Tundran breder ut sig medan folken försöker värma och peppa sig med allt mer osannolika sagor om ett allt varmare klimat. Sånt önsketänkande!

Om jag slår ner någon idag finns det förmildrande omständigheter. Man måste få röra på sig i kylan och att slåss avhåller musklerna från att förvandlas till fryst oxfilé från Argentina. Enda säkra sättet att bevisa guds existens på, vore en rejäl islossning nu. Idag. Pronto. Om så sker lovar jag att i djupaste tacksamhet tända tjugotvå blockljus i Solna kyrka.