onsdag 17 februari 2010

Fast nu är det fasta

Igår var det excess. Idag är det aska. Fastan är här. Avståendets tid inledd. Fast jag känner mig kluven till det där. Dels vet jag att vatten aldrig är så gott som när man är riktigt törstig. Dels är jag en allt-nu-människa, eftersom jag aldrig känner mig säker på att det kommer ett sen. Därför är det bäst att släcka törsten när tillfälle bjuds. Nästa gång kanske brunnen har sinat eller man själv ställt in betalningarna.

Fast visst kan avstående sublimera upplevelser. Det gäller både för kropp och för själ. Mat, dryck och kärlek. Allt kan förstärkas av avhållsamhet. Och det skulle kunna vara nåt sånt ideal som ligger bakom celibattanken. Om det nu inte vore för osundheten i att bekämpa sin natur. Att det är svårt att genomföra kyskheten rent praktiskt visar väl alla katolska kyrkans mäns sexuella övergrepp på barn.

Och som en äkta hedonist har jag svårt att rulla mig i askan. Samtidigt som det kan innebära en än större utlevelse bara man förmår härta ner sig ett litet tag. Och då blir det plötsligt möjligt att försvara? Eller?

Hur man än vänder rumpan pekar den åt andra hållet.

På söndag inleder jag dock min mediefasta som sker mitt i offentligheten. Ska avstå från radio- och tvnyheter är det sagt, vilket känns busenkelt. Dagstidningar är lite knepigare och surfning blir kännbart. Precis som det ska vara alltså.

Eftersom jag är den som bär in tidningarna om morronen får jag väl blunda en vecka framåt för att inte råka se ettornas braskande rubriker. Huruvida jag ska fuska genom att lösa dagskrysset på Svenskans kulturdels baksida har jag inte bestämt än. Det går ju att lägga den framför sig utan att se något av resten. Något auktoritssvar på huruvida det är okej eller icke har jag inte fått.

Surfandet däremot är en stor del av mitt jobb och för att kunna skriva dessa rader måste jag logga in. Visst kan jag undvika allt utom blogger.com, men risken finns ju att man slinter med tassen och skådar förbjudna frukter. Vilket alltså är aja-baja-förbjudet.

Men en vecka är en piss i en stor amerikansk flod. Egentligen inget att yvas över. Fast kul som experiment då vi medianer i gemen nog är rejäla missbrukare av medialt utbud. Och missbruk är aldrig särskilt attraktivt. Inte ens för en fullblodshedonist.