tisdag 23 februari 2010

Hundra miljoner solar

Vad kan man göra för mänskligheten en sån här vinterdag? Jag har beslutat mig för att inte förtränga den ytterligare och spä på huvudstadens kommunikationskaos. Därför tänker jag sitta precis där jag nu sitter hela denna långa dag. Vid tangentbordet alltså, framför min sköna iMac. Där ska jag försöka återskapa tankar och känslor från min tillvaro i höstas när hjärtat slog i centrum. Resultatet ska kunna avnjutas i påsknumret som än så länge känns rätt avlägset.

Fast det är det förstås inte. Att nånting skulle ligga långt bort är bara en illusion. Ingenting tar tid - egentligen. Vi brusar fram med ljusets hastighet utmed tidsaxeln och frågan är bara om det är jag eller axeln som rör sig. Fast det spelar väl knappast nån roll. Livet rusar på trots mitt vintergnäll. Snart är våren här - ljuset nalkas redan - och sen sommarn. Så drar det mot ny vinter. Och alltsammans sammanfattas: LIVET.

Så mycket för denna vardagsbanalism. Fast det beror på att jag såg ett program på TV igår kväll om Hubbleteleskopets reparation. Fantastiskt spännande reportage. Mest otroliga är ändå bilderna som tagits med Hubbles kamera. Jag var tvungen att leta upp några skrivbordsbilder till Macen på nätet och med en av dom i bakgrunden är det kanske inte så konstigt att tankarna liksom flyter bort. Det ger lite perspektiv att kolla in en bild av hundra miljoner solar. Jag nöjer mig IRL med en enda. Bara den skiner och värmer och tinar upp alla frusna kroppar och känslor.