måndag 1 februari 2010

Mellan snöbyarna

Jag vet att man inte ska gnälla. Man ska tänka positivt. Se ljust in i tillvarons mörkaste vrår. Blicka välvilligt ut över vindompiskad stäpp, hur pinad den än är. Men det är svårt. Mycket svårt. Och jag är osäker på om jag verkligen klarar det.

För vinterälskare är det väl svårt att inse allvaret. Tro på det. Dom gillar ju faktiskt det här. Mår till och med bra av det. Men det gör inte jag. Jag är gjord för värmen. Tillverkad på plussidan utanför skuggan.

När andra pustar, lägger is i pannan och drar upp ac:n, då lägger jag mig gärna i solen en stund till. Jag tycker till och med ofta att det är för kallt att hoppa i havet och ligger därför kvar i stolen en extra timme. Enda svalka jag köper är en sval drink.

Jag mår bäst i ljumma sommarkvällen och anser heta svartnätter lika sensuella som den första glödande förälskelsen. Sett i det ljuset inser både den döve och den blinde att jag befinner mig på alldeles fel plats i tillvaron.

Men så flytta då! säger du. Dra till ett ställe där solen alltid skiner och lapa i dig den som en sömnig katt.

Det kanske kommer. Jag vet inte. Men jag vet att jag älskar den svenska sommarens ljus och eventuella värme. Den vill jag inte missa. Så man får väl försöka ta det onda för att få det goda. Uthärda och överleva helvetet i hopp om att åtminstone nå skärselden. Och vara tacksam över att det åtminstone just nu inte snöar.