torsdag 25 februari 2010

Satt punkt ligger

Äntligen. Jag har satt punkt. Både för texten om min hjärtoperation och för bearbetningen efter densamma. Man kan helt enkelt inte hålla på och älta hur länge som helst utan måste dra vidare. Nya utmaningar väntar och i år är det ju det internationella Farfarsåret. Vilket man måste koncentrera sig på.

Fast det återstår en hjärtespalt att skriva. Om hjärtat ur ett handfast och biologiskt perspektiv. Som motvikt då, till det mer privata rotandet inne i mig själv. Resultatet kommer i Amos nummer två. Till påsk.

Jag har levt med det här i rätt många månader nu och känner mig ärligt talat fed up. Så vad ska då inte min omgivning tycka? Att vara ett ständigt operationssår som bara går runt och mal tär på grannsämjan. Så bort det!

Nu går vi vidare. Kunde konstatera att det trots allt börjar ljusna redan kvart över sex om morronen nu och det är värt att skriva en betraktelse över. Fast den får vänta tills solen träffar mitt ansikte vid köksbordet och jag kan ta mitt morronkaffe ut på balkongen. Och dit har vi en bra bit och många grader kvar.