måndag 8 februari 2010

Svindlande verklighet

Lite svårt med koncentrationen idag. Bara fem minuter mellan värkarna nu. Snart blir jag farfar och har en alldeles färsk identitet att tackla. Jag, som har så svårt med min gamla.

Fast det är vad livet handlar om: att leva upp till alla nya roller och personas som man skapar eller som uppstår under resans gång. Nu har jag genomlevt sjuklingens, hjärtpatientens, och är på väg in i sextioåringens. Så varför inte då också drämma sta med farfarsrollen? Jag är inte som en pojke fast farfar snart jag är, men jag är oerhört lycklig över att få uppleva det här.

Det är en svindlande tanke att det ligger ett litet nytt liv där inne som kämpar för att komma ut till oss andra och kräva sin rättmätiga plats här ivärlden. Ett alldeles eget nytt, liv som är oprövat och som inte känner någon annan än sin mor än. Som är en genetisk del av mig(!) och som utgör en vidare länk in i framtiden.

Självklarheter säger en del. Under, hävdar jag. Det största undret i existensen. Så stort att tanken bara svindlar och jag känner för att skicka alla ord ut i universum.