tisdag 2 mars 2010

Kravmaskinen

Det är tisdag. Det är mars. Det är ljust. Och det är för jävligt kallt igen. Berg-och-dalbanefärden genom helvetet har bara börjat. Efter att ha blivit blöt om fötterna i några dagar fryser dom nu till klumpar igen. Och det förväntas man ta. Bara för den stora stoltheten över att få vifta med sin blågula i en massa onödiga sammanhang.

Dessutom en ny skitnatt. En sån där utan sömn med en massa vakenhet. Gick till sist upp och satte mig i soffan med Stephen King men orkade inte mer än trekvart. Sen blev det sängen igen - och vakenhet. I minst en timme till. Men när klockhelvetet skrällde sov jag förstås djupt. Fast man klarar sig kanske på tre timmars sömn. Det är väl ett sätt att utnyttja tiden. Den ska ju inte sovas bort, påstås det.

Ibland känner man sig mer ge-upp-benägen än annars. Idag är en sån dag. En sån som det skulle varit skönt att bara vara kravlöst sjukskriven. Eller varför inte liggande på en sån där liten öde ö som brukade finnas i skämtteckningar signerade Gurr. Med en palm, ett fiskskelett och en stornäst skäggig snubbe klädd i trasor, spanande efter skepp vid horisonten.

Det är precis såna här dagar man funderar över det som varit - och det som återstår. Sammanfattar sin karriär och spekulerar över dess potential skulle man kunna säga. Just nu känns ingendera särskilt spännande. På mitt trettonde år på samma jobb är jag. Visserligen med ny chef sen igår, men med samma gamla uppdrag. Dessutom för nåt jag egentligen inte alls tror på.

Och framtiden? Fem år tills ridån går ner för det som kallas arbetslinjen. Sen kapas den av, i alla fall officiellt. Kanske kan jag fortsätta ett tag med att plita och avbilda. Frågan är bara vem som kommer att vara intresserad?

Snart är i alla fall ett nytt påsknummer ihopsnickrat. Budskapet är detsamma, utförandet annorlunda. Kommer kanske att bli ett jävla väsen över att vi har en muslim på ettan. Det blir det alltid när vi skriver om islam och i synnerhet när det är påsk. Men jag ser fram mot den striden. Strider håller en vaken och skänker en smula tillfredsställelse. Också efter en skitnatt.